Gudrun Nyberg red.

Carlsson bokförlag 2018

Boken är en antologi med flera inslag vardera från de nio författarna.

Bengt Anderberg (1920 – 2008) presenterad av Uno Rodin

Evert Taube (1890 – 1976) presenterad av David Anthin

Marie Hermanson (1956 – ) presenterad av Johan Werkmäster

Jeanna Oterdahl (1879 – 1965) presenterad av Annika Skott

Olivia Bergdahl (1989 – ) presenterad av Martin Bengtsson

Gideon Martins (1882 – 1938) presenterad av Gudrun Nyberg

Claes Hylinger (1943 – ) presenterad av Arne Florin

Ove Allansson (1932 – 2016) presenterad av Lennart Johnsson

Johannes Anyuru (1979 – ) presenterad av Johanna Wiman

Tre minuter lång film om boken. Speaker Gudrun Nyberg

OM NIO FÖRFATTARE

Göteborgs-Posten 15 juni 2021, Martin Engberg

[…] anledningar som får mig att grubbla lite på antologin: ”Nio författare”: att den inte riktigt förhåller sig till en pågående diskussion.

Å andra sidan är det kanske inte heller rätt sak att kräva av en bok i redaktören Gudrun Nybergs bokserie ”Hundra år i Göteborg”. Det ligger måhända i antologin som format att den presenterar och konserverar med samma hand, kommer med exempel, inte teser.

Mot urvalet finns det inget att invända, det går inte att komma runt att det blir subjektivt, som förordet påpekar, och i en annan giv på nio skulle hälften av namnen ändå varit dem samma. Möjligen kan jag undra över det stora generationsglappet mellan Marie Hermansson och Olivia Bergdahl/Johannes Anyuru. Eftersom det under den tiden sker ett stort kliv från den sorts arbetarlitteratur Ove Allanson representerar, och en litteratur med rötter i spoken word-scenen, skriven i en stad där varven bara är ett minne.

Men, som sagt, ”Nio författare” har inte tagit på sig uppgiften att teckna de stora linjerna. Den vill erbjuda något för alla och en lös Göteborgsanknytning är den enda gemensamma nämnaren. Antologin gör ändå sitt jobb: först är jag skeptisk till att endast få snuttar att läsa ur de olika författarskapen, men märker att det underlättar ett större fokus på styckena. Jag får syn på mycket fint i Bengt Anderbergs betraktelser. Utdraget ur ”Musselstranden” gör att jag vill återvända till Marie Hermanssons författarskap och jag fascineras av det handfasta i Ove Allansons arbetsskildringar. Claes Hylinger avnjuts kanske ändå bäst i små portioner. Texturvalen övertygar. Presentationerna är behövliga och ger mest när de kan placera författarskapen i ett större sammanhang. ”Nio författare” kompletterar serien ”Hundra år i Göteborg”. Det skulle, trots mina funderingar ovan, vara märkligt att hoppa över litteraturen i en sådan serie. Hur kan en litteratur se ut som har, eller har haft, Göteborg som utblickspunkt mot världen? Det, om inte annat, svarar urvalen i den här serien på, även om jag kunnat önska mig ett mer utförligt reflekterande i samband med dem.